Honungskaka med Kardemumma och Espresso Smak

Jag var i Polen i början på året och köpte en massa roliga saker bland annat honung.
Men insåg att jag hade köpt flytande istället för fast som barnen brukar ha på mackan.
Eftersom jag själv inte äter honung så har den bara blivit stående i skåpet.
Sen fick jag en ide, varför inte en honungskaka?
Så det blev en honungskaka smaksatt med kardemumma och espresso, kanske lite udda
smaker att blanda men det blev så gott ihop!
Du kan använda precis vilken honung du vill till kakan det behöver inte vara flytande.
Jag hade en mascarponevisp på toppen av min men du kan även ha kakan
precis som den är eftesom det är en otroligt saftig kaka.
Eftersom det inte finns mjölk eller smör i den är den perfekt att bjuda på om man inte tål laktos.
 
Du behöver:
5 dl mjöl 
2 tsk bakpulver 
2 1/2 tsk kardemumma 
2 dl rapsolja 
2 dl honung 
1 dl socker 
3 ägg 
1 msk vaniljpasta 
2 tsk snabbkaffe 
1 dl varmt vatten
 
Sätt ugnen på 180 grader.
Blanda alla torra ingredienser i en torr bunke och rör om ordentligt.
Blanda snabbkaffet med det vara vattnet och låt det lösa sig.
Tillsätt kaffet plus alla andra ingredienser och rör ihop till en jämn smet.
Smörj en springform och häll över smeten.
Grädda i mitten av ugnen ca 35-40 min.
Låt kakan svalna helt innan du tar den av formen.
 
Mascarponevisp
2 dl grädde 
200 g mascarpone 
1/2 dl florsocker 
 
Vispa grädden till du får mjuka toppar, vispa sen ihop med mascarponen och florsocker.
Tänk på att låta kakan svalna helt innan du brer på.
Jag dekorera med ca 30 g valnötter och fikon delat i klyftor.
Som pricken över i så ringla jag lite sirap över.
 
 
 
För mig har fikon en känsla av höst, kanske dom vackra mörka färger som gör det.
 
 
Det lila skalet och röda fruktköttet är en så vacker kontrast till den vita vispen
 
 
Så saftig och så god!
 
 
Om du absolut inte gillar kaffesmak så kan du självklart utesluta snabbkaffet och bara använda varmt vatten
 
Om du bakar den så tagga mig gärna på instagram unik.S
Hoppas ni alla får en fin helg!
#1 - - Josefine:

Åh, så smarrigt!